LIGHT & MAGIC

Året är 1975 och George Lucas har ett problem. Han ser sin nya film som en rymdopera, full av kinetisk rörelse och hastighet. Men utan något specialeffektsföretag i Hollywood som kan klara av den mäktiga visionen är Georges enda val att starta ett eget. In kommer John Dykstra, kameraexpert, maskinist, mc-åkare, pilot. Dykstra börjar samla ett osannolikt team av konstnärer, byggare och drömmare till det nydöpta Industrial Light and Magic. Dykstra etablerar en verkstad i ett tomt lager i Van Nuys och ringer till fotografen Richard Edlund, vars CV omfattar en tid i marinen, rock and roll-fotografering, linbaneoperatör och uppfinnare av en populär gitarrförstärkare. Samtidigt får en ung konstnär vid namn Joe Johnston, som försöker minska sin pendlingstid, syn på en jobbannons för en "rymdfilm". Men erbjudandet för det sex veckor långa jobbet att göra bildmanus kompliceras av det faktum att Joe inte har någon aning om vad ett bildmanus är. Nyheter om science fiction-projektet i Van Nuys lockar också de unga effektentusiasterna Dennis Muren, Ken Ralston och Phil Tippett. Som beundrare av Ray Harryhausen, har alla tre gjort filmer sedan barndomen. När Ralston läser manuset till "The Star Wars" förundras han över möjligheten. Muren tänker dock helt enkelt "det här är omöjligt." Denna "kabal av hemliga specialeffektsmänniskor", som George beskriver dem, kommer att visa sig vara unikt lämpade för den aktuella uppgiften. "Jag tror att han ville ha ett gäng killar som inte visste vad som var omöjligt" säger Joe Johnston. Under John Dykstras ledning börjar teamet arbeta med att skapa ett komplext rörelsekontrollsystem för att låta kameran upprepa rörelser, en prototyp som Dykstra hade banat väg för i en serie experiment vid University of Berkeley. När månaderna rullar på jobbar teamet artontimmarsdagar på lagret i 40 graders värme och slappnar ibland av med fester på parkeringen. Den nyanställda industridesignern Lorne Peterson förbluffar de andra modelltillverkarna med ett revolutionerande nytt lim som heter superlim. "Vi improviserade på alla möjliga sätt" minns Edlund. För matte-målaren Harrison Ellenshaw var kulturchocken mellan att arbeta på Disney på dagarna och på ILM-lagret på nätterna stor: "På Disney var jag en av de yngsta människorna, på ILM var jag en gammal kille." Sex månader in i projektet visar det sig vara mycket svårare än någon förväntat sig att designa och bygga allt från grunden. Prototyperna för rörelsekontroll är nu färdiga, men teamet har ännu inte producerat en enda bit färdig film. "Vi byggde den här fiolen och nu fick vi lära oss att spela den" förklarar Edlund. När huvudinspelningen avslutas i England kämpar teamet för att avsluta vad de kan. George återvänder till ILM, sliten av stressen att filma, för att upptäcka att hans team bara har slutfört två scener av de ungefär fyrahundra som behövs. "Jag var ... inte glad" säger George.

Som pojke som växer upp i Modesto i Kalifornien på 1950-talet, utvecklar George Lucas en fascination för bilracing. Men när en olycka nästan tar hans liv bestämmer sig den tonårige George för att hitta sitt syfte. George struntar i sin fars planer att han ska ta över familjens pappershandel och börjar på filmskolan, där hans ögon öppnas för filmens kraft. Georges studentfilmer hyllas och beundras av samtida som Steven Spielberg. När George vinner ett stipendium för att observera filmskapandet på Warner Brothers Studios träffar han regissören Francis Ford Coppola, som blir en nära samarbetspartner. Tillsammans flyttar George och Francis till San Francisco för att bilda ett oberoende produktionsbolag, American Zoetrope. George sätter igång med att förvandla sin studentfilm, THX-1138, till en långfilm men slutprodukten anses obegriplig av studiocheferna. Deras finansiering dras tillbaka och American Zoetrope går i konkurs, vilket får Coppola att säga till George: "Inget mer av dessa konstnärliga saker...bevisa för mig att du kan göra en komedi." George svarar med American Graffiti, en kritiker- och kassasuccé. Men studiorna är försiktiga med hans nästa idé, en serie i Buck Rogers-stil som utspelar sig i yttre rymden, full av robotar, utomjordingar och en rymdskeppsflygande hund. Endast Fox-chefen Alan Ladd Jr. är villig att anta Georges vilda idé för "The Star Wars". George anlitar illustratören Ralph McQuarrie, som ger liv åt manusets bildspråk i fantastiska detaljer. Och han investerar sina egna pengar från American Graffiti i ett nytt specialeffektsföretag som han kallar Industrial Light & Magic. När ILM sätter igång med effekterna sliter George med att spela in filmen i England och Tunisien. När George äntligen återvänder till ILM och upptäcker att de bara har slutfört två scener, skickar stressen honom till sjukhuset. Med bara månader kvar till filmens premiär börjar ILM-teamet göra betydande framsteg. George spelar in den oroliga Cantina-scenen och pryder den minnesvärda Holochess-sekvensen med varelser gjorda av stop motion-experten Phil Tippett och hans partner Jon Berg. Teamet vänder sedan sin uppmärksamhet mot klimaxscenen i Dödsstjärnans raviner. Med studion som hotar att eliminera sekvensen på grund av budgetproblem, rusar ILM-teamet i mål. John Dykstra leder oss genom processen att filma explosioner på Van Nuys parkeringsplats. Deras arbete är klart, ILM-teamet firar med en fest i Van Nuys lager, där Phil Tippett minns människor "smartare än jag" som köpte 20th Century Fox-aktier. I maj 1977 har Star Wars premiär och blir omedelbart ett världsomspännande fenomen. ILM-teamet minns glädjen och förvåningen över att se den färdiga produkten på filmduken. Men trots filmens framgångar är George fortfarande märkligt missnöjd. George kan inte se förbi "tejpen och gummibanden som håller ihop det" och beslutar sig för att "hitta ett bättre sätt".

Star Wars inspirerar en generation unga filmskapare, inklusive otaliga framtida ILM-medarbetare. ""Det var som att upptäcka en ny våning i ditt hus"", säger JJ Abrams. En ung James Cameron bestämmer sig för att sluta sitt jobb och göra en film. I kölvattnet efter filmens premiär upphör ILM att ""existera"", och personalen sprids för vinden. Med lagret och utrustningen på lån från George, bildar John Dykstra sitt eget företag och börjar arbeta med ett nytt tv-program med rymdtema, Battlestar Galactica. ""Jag ville behålla den platsen och jag ville behålla människorna"", berättar han. Men när George ringer med ett erbjudande om att flytta till norra Kalifornien för att göra en uppföljare till Star Wars, står många inför det smärtsamma beslutet att lämna Dykstra, som inte har blivit inbjuden. ""Det var som att splittra en familj"", minns Joe Johnston. När arbetet börjar på den nya Kerner-anläggningen i Marin County förstår det återvändande ILM-teamet att ""deras rykte står på spel"", när de försöker överglänsa den mest framgångsrika filmen genom tiderna. Richard Edlund designar och bygger en helt ny optisk skrivare, fast besluten att ""erövra den onda matte-linjen"". Och en US Steel-broschyr inspirerar Joe Johnston att designa fyrbenta stridsvagnar. Frustrerad över klippningsprocessen beslutar George att starta en datoravdelning med syftet att ta filmindustrin in i den digitala tidsåldern. Han rekryterar datavetarenen Ed Catmull, som drömmer om att en dag använda datorer för att animera film. George ger honom fyra uppgifter: digital redigering, digitalt ljud, datorgrafik och digital komposition. Samtidigt använder den nya filmen omfattande stop-motion-animation och mycket av arbetet faller på Phil Tippetts axlar. ""Det var som att lära sig cykla"", säger Tippett om de månader av övning som krävdes för att animera ""the walkers"" och ""the tauntauns"". I ett fängslande personligt ögonblick berättar Tippett hur arbetets processorienterade karaktär hjälpte honom att hantera sina psykiska besvär. Georges unika ledarstil kommer i fokus, eftersom Johnston beskriver att arbeta med George är som att gå i en ""fantasifilmskola som bara finns i hans huvud."" När George utmanar Dennis Muren att ""bara föreställa sig det"" blir ögonblicket en livsförändrande uppenbarelse för Muren, som drar slutsatsen att alla problem kan lösas bara man funderar länge nog. Harrison Ellenshaw, chef för en matte-målningsavdelning med en arbetsbelastning tio gånger större än för Star Wars, påminner om glädjen att lära känna ""den stora"" Ralph McQuarrie. Richard Edlund avslöjar några knep, inklusive hur han gjorde scenen där Millennium Falcon sprängs ut i yttrre rymden. För den skämtälskande Ken Ralston innebär ett besök från Walter Cronkite en fruktbar möjlighet att skoja till det. Med Rymdimperiet slår tillbaka uppmuntrar George ILM att ta på sig utomhusarbete för första gången. ""Plötsligt vill alla komma till ILM"", minns Ken Ralston.

Medan George är på semester tillsammans med Steven Spielberg på Hawaii pitchar han sin version av en James Bond-film, en följetong med en "cliffhanger i varje rulle". Jakten på den försvunna skatten markerar det första ILM-samarbetet med en extern filmskapare. För Spielberg känns Kerner-anläggningen som att gå in på en lekplats full av likasinnade barn, komplett med "riktigt bra skräpmat." ILM tar hem en Oscar för sina insatser på Jakten på den försvunna skatten, men ännu viktigare, de gör ett bestående intryck på Spielberg, som lovar "att arbeta med ILM under resten av min karriär." Den gyllene eran av ILM:s visuella effekter börjar. Producenterna Kathleen Kennedy och Frank Marshall minns det glada arbetet, picknickar i familjestil och den fantastiska gruppen "opretentiösa men lysande människor". På E.T. får Dennis Muren cyklar att flyga. Och Richard Edlunds lösning på Poltergeists berömda imploderande hus innebär ett miniatyrhus, pianotråd, en gaffeltruck och ett par engelska hagelgevär. Ed Catmulls datorgrafikgrupp skapar under tiden Genesis-effekterna för Star Trek II: Khans vrede, ett avgörande ögonblick i tidigt digitalt filmskapande. Samarbetet förblir kung när ILM-besättningen återförenas för Jedins återkomst. Tre effektansvariga, Richard Edlund, Dennis Muren och Ken Ralston, delar på arbetsbördan, men Phil Tippetts figurverkstad står i centrum. Vi upptäcker också hur Ralstons sko hamnar i yttre rymden, se Muren och Joe Johnston skapa videoanimatik för den berömda speederbike-jakten och hör hur Muren och Tippetts långvariga vänskap sträcker sig bortom Kerner-ljudscenerna. Trots framgång med Jedins återkomst finns det frustrationer och utbrändhet i överflöd. Edlund, med hänvisning till en förändring i företagskulturen, lämnar ILM. Men den skakiga övergångstiden kompenseras av den rad framgångar som följer: Goonies, Tillbaka till framtiden, Cocoon med flera. När Joe Johnston överväger att lämna branschen övertygar George honom istället att gå på filmskola - och står för notan. Joe krediterar Georges generositet för att ha lanserat honom i sin Hollywood-regikarriär, som nu går in i sitt femte decennium. För John Knoll leder ett slumpmässigt besök på ILM-anläggningarna vid femton års ålder honom att välja en karriär inom effekter: "Jag kan vara en av dessa människor", tänker han. " Jag tror faktiskt att jag hittade mitt folk." Flera år senare får Knoll jobb på ILM efter att ha byggt sitt eget rörelsekontrollsystem hemma. Inspirerad av Lucasfilms Pixar Image Computer fortsätter Knoll att hjälpa sin bror att skapa ett nytt program som heter Photoshop. Efter att ha lyckats uppfylla Georges digitala mål är Ed Catmull "fast besluten att göra tecknade filmer". Nöjd med att han nu har de verktyg han vill ha, fattar George det ödesdigra beslutet att sälja datorgrafikavdelningen till Steve Jobs. Pixar föds, när ILM sätter igång med att skapa sin egen datorgrafikgrupp, en som kan ta itu med de enorma utmaningar som kommer.

ILM går in i den digitala eran när den uppfräschade datoravdelningen står inför sitt första stora test: en svår transformationsscen i Willow. Experten på lurviga varelser Jean Bolte ansluter sig till modellverkstaden utan en aning om att hennes handgjorda djur snart kommer att vara en del av ett avgörande ögonblick i datorgrafikhistorien. ILM myntar ordet "morfning", vilket Muren insisterar på är det rätta sättet att stava det och hävdar att "även ordboken har fel." James Camerons nya film Avgrunden har en realistisk vattenvarelse som gör regissören förbryllad. Muren övertygar Cameron att "ha tillit", och gör pseudopoden i datorgrafik. För kunna göra den banbrytande effekten tar ILM in nya talanger, inklusive den kanadensiska hockeyspelaren Steve "Spaz" Williams och Alaskas hippie Mark Dippé, som snabbt blir vänner genom deras ömsesidiga kärlek till Alice Cooper. Dennis Muren ser varningstecknen och tar ett årslångt sabbatsår för att lära sig datorgrafik och upptäcker slutligen att "det finns ingen magi inblandad...allt kan definieras." Jean Bolte blir under tiden en av de första från modellverkstadsteamet som gör övergången till datorer och ser de nya verktygen som "bara en annan uppsättning färger och penslar". Men inte alla är redo att omfamna förändringen. Modellverkstadsveteranerna John Goodson och Kim Smith beklagar att "glädjen i att arbeta var att vara tillsammans", fysiskt interagera med miljön, materialen och varandra. VD:n Jim Morris erbjuder utbildning till modelltillverkare som är intresserade av att börja med datorer, men Goodson räknar sig själv bland dem som hyser förbittring och förklarar "de tar isär den här maskinen vi har här." Nyanställningar tas in för att möta den digitala efterfrågan, inklusive Ellen Poon, som fattar det svåra beslutet att lämna London och sin man bakom sig för att flytta till San Francisco och börja på ILM. När dataavdelningen blommar ut slår en ny generation rot på ILM. Ett ljudisolerat rum i källaren blir Williams och Dippés ökända kontor, "Gropen", ett nav för vilda fester. Cameron återvänder med ett projekt "mycket större än Avgrunden", den "löjligt ambitiösa" Terminator 2: Judgement Day, som har en huvudperson gjord helt av flytande metall. På nio månader måste teamet skapa ny teknik och tillämpa den på problemet. Designen driver på tekniken genom nykomlingen Doug Chiangs hisnande konstverk. Terminator 2 bekräftar ILM som det ledande datorgrafikföretaget i världen, och det var bara "en tidsfråga innan vi skulle göra något fantastiskt", säger Ellen Poon. Den dagen kommer när Dennis Muren berättar för teamet om deras nästa projekt, en Steven Spielberg-film där dinosaurier tar över en park, med Phil Tippett ombord för att skapa varelserna i stop-motion. Trots motstånd från Muren ser Steve Williams och Mark Dippé det som en personlig utmaning att göra dinosaurierna i CG. För, som Williams slugt hävdar, "det finns inget värre än att inte försöka."

Steven Spielberg ger sig ut för att göra Jurassic Park med hjälp av Phil Tippetts stop motion-dinosaurier. Men nere i Gropen bygger Steve Williams i hemlighet benen på en datorgenererad T-Rex. Muren är inte säker på att CG-varelser är redo för primetime, men när Williams lurar producenten Kathy Kennedy genom att visa ett vandrande dinosaurieskelett på en av ILM-skärmarna, ångrar Muren sig och föreslår att man förbereder ett test för Spielberg. När den helt renderade T-Rex visas på skärmen för första gången vet alla närvarande att världen aldrig kommer att bli densamma. Spielberg beskriver det som "en religiös upplevelse": "Allt skulle förändras." En förkrossad Phil Tippett kan bara se på när CG sliter bort filmen som skulle vara hans opus: "Min värld hade förångats." Men Spielberg och Muren är fast beslutna att hålla Tippett ombord och utnyttja hans uttömmande kunskap om varelsernas rörelser. Jurassic Park visar sig vara en vattendelare för datorgrafik, och i dess kölvatten förändras branschen snabbt. ILM börjar anställa i stor skala och lockar talanger från hela världen. Äntligen känner George Lucas att han har de element han behöver för att göra sin sedan länge planerade Star Wars-prequel-trilogi. George driver de nya digitala verktygen till sin spets och längre än så, till stor förtret för effektövervakaren Knoll, som ser många av Georges förfrågningar som "marginella eller dåligt planerade". George fortsätter att driva branschen i stort mot det digitala och övertygar företag att utveckla digitalkameror och projektorer. Även om han möts av ett stort motstånd i början, lönar sig Georges uthållighet när hans föreslagna förändringar gradvis antas. Ytterligare bevis kommer när ILM tilldelas National Medal of Technology. När digitalt filmskapande går in i 2000-talet är "bara det magiska tricket i sig inte längre imponerande", förklarar ILM:s kreativa chef Rob Bredow. Regissören och CG-skeptikern Jon Favreau ändrar uppfattning när han inser att han inte längre kan skilja mellan den riktiga Iron Man-kostymen och den digitalt renderade versionen. Barry Jenkins skrattar åt hur folk tror att det inte finns några effekter i hans serie The Underground Railroad, som är full av osynliga effekter skapade av ILM. Innovationerna fortsätter med The Volume, skapad för The Mandalorian, som använder spelmotorer och motion capture-teknik för att skapa en stor, kontinuerlig yta som kan byta omgivningar med ett knappklick. Med ett "öga mot det förflutna och ett öga på framtiden" förblir det kraftfulla arvet från den ursprungliga Star Wars-besättningen vid liv på The Mandalorian, vilket framgår av den praktiska modellen av Razor Crest byggd av John Goodson och John Knolls projekt att skapa en rörelsekontrollrigg i källaren på ILM. När cirkeln är sluten, avslutas serien med tidigare och nuvarande medarbetare som firar det djupa kamratskapet, innovationsandan och magin i ILM.