Pop

Popmusiken vilar på tre pelare, en stark hook, en oförglömlig refräng, och ett beat som gör det omöjligt för lyssnaren att sitta still. Den för samman människor och agerar minsta gemensamma nämnare i sin föränderliga samtid. Popmusiken har alltid ridit på trender, från 1940-talets svängiga jazzvokaler till 2000-talets hårda elektroniska beats. Den fick sin riktiga start under 50-talets rockera, då Elvis Presley trollband spänningssökande tonåringar som var sugna på en snabb fix av rytm och melodi. Sedan dess har poppen skapat nya ikoner och gudar som dyrkas av miljarder. Popmusik har varit både föränderlig och tidstypisk sedan begynnelsen. Phil Spector gav oss sitt wall-of-sound på 60-talet, samtidigt som Motown-soundet var på topp och skönsjungande pojkgrupper som Beach Boys spred bra vibrationer med sin oförargliga stämsång. Här i Sverige startade Stig "Stikkan" Anderson 1963 skivbolaget Polar Music, som kom att lansera några av landets största artister, som ABBA och Ted Gärdestad. På 70-talet såg vi europopens ankomst, samtidigt som discon tog över alla dansgolv, och årtiondet efter fyllde Madonna och Michael Jackson arenorna. Då började popen låna från alla tillgängliga genrer: synt, funk, disco, hiphop och mer därtill, så länge den allsmäktiga refrängen, hooken och beatet fanns där. På 90-talet kom de stora pojk- och flickbanden, och ungdomar grät framför kravallstaket när grupper som Backstreet Boys gjorde framträdanden. Dagens popstjärnor är stora soloartister som lånar sitt uttryck främst från modern R&B och dansmusik. Men deras uppgift är fortfarande densamma, vare sig de heter Rihanna eller Katy Perry: att föra samman massorna i allsång.