Ingen förväntade sig det, inte ens Kacey Musgraves. Kolla bara på memen med hennes överraskade ansiktsuttryck som blev virala efter att Golden Hour vann en Grammy för Årets album. Det var ett hjärteprojekt dedikerat till ny kärlek, skapat med ett nytt team av producenter (Ian Fitchuk och Daniel Tashian) och delvis inspelad ovanför Sheryl Crows häststall. Albumet fick Kacey Musgraves att gå från kritikerhyllad artist till global superstjärna.
Golden Hour är ett mästerverk av himmelsk countrypop. Stundtals psykedelisk, stundtals rättfram likt disco, och allt hålls samman av Musgraves kvickhet och gripande sång. ”Slow Burn” med sina inledande mollackord sänder hennes tidiga akustiska tendenser genom ett kalejdoskop av nya sound, och ”Space Cowboy” är en perfekt countryballad för vagabonder. Albumets final, ”Rainbow”, är en tidlös tröst till queera ungdomar som befäster Musgraves samhälleliga engagemang. I hennes händer kunde country göra fantasi gränslös och alla var inbjudna att hänga med på färden.
