Albumets största singlar, ”One More Time”, ”Harder Better Faster Stronger” och ”Digital Love”, var lika användbara för dj:ar på bröllop som popfilosofer. Stilistiskt ger sig musiken ständigt ut i olika världar utan att albumet tappar riktning – de artificiella metalgitarrerna i ”Aerodynamic”, sci-fi-dagdrömmen ”Veridis Quo"”, Todd Edwards UK garage-uppvisning i ”Face to Face”. Termen ”elektronisk musik” har alltid på något sätt handlat om en framtid, tydlig eller ej. Men här visade det sig att den kunde vara lika trygg och ha samma igenkänningsfaktor som klassisk rock, och på ett känslomässigt plan var den precis lika äkta.
Det är lätt att dra en linje från Discovery till EDM och den fortsatta sammanflätningen av techno och rock. Men det går lika bra att dra en linje bakåt i tiden, till Sgt. Pepper’s Lonely Hearts Club Band eller Pet Sounds och Smile. Det handlar om musik som behandlar pop som en seriös konstform, men också arbetar med äldre, till synes föråldrade stilar på ett sätt som kändes progressivt och fräscht. Mer än allt annat ville Daft Punk vara universella, något som må verka ganska osannolikt för två fransmän i robothjälmar. Men Discovery lyckades med det.
