Efter att A Tribe Called Quest släppt sitt första briljanta album People's Instinctive Travels and the Paths of Rhythm 1990, började musikkritiker som tidigare ignorerat hiphop intressera sig för Q-Tips sofistikerade, oortodoxa produktioner och Phife Dawgs partyvänliga och självföraktande rader. Men samma kritiker missade ofta hur djupt ner i hiphopens undergroundscen som Tribes rötter sträckte sig, och vilken stor plats de hade i afroamerikansk musikhistoria över lag. The Low End Theory var på många sätt en medveten strategi för att rätta till just det förbiseendet. Det råkar också vara ett av de bästa hiphopalbum som någonsin skapats. Från de slingrande Art Blakey-samplingarna och mytiska raderna i ”Excursions” till den glädjefyllda gemensamma insatsen i ”Scenario” – The Low End Theory sammanlänkade jazz och likasinnade New York-rappare som De La Soul och Brand Nubian. Receptet inkluderade allt från deras tidiga dagars publikfriande improvisationer till de komplexa rimteknikerna från hiphopens gyllene era.