1988 hade hiphopen redan hunnit fylla 15 år. Men även om en handfull artister gjorde framsteg i att bryta igenom musikindustrins barriärer och in i var mans medvetande förblev genren överlag missförstådd. Tack och lov var Public Enemy redo, villiga och kapabla att ta fajten. Den dogmatiska MC:n Chuck D och rappande publikpepparen Flavor Flav hade redan levererat massiv förödelse med 1987 års otvetydigt konfrontativa debut Yo! Bum Rush the Show, där afroamerikansk politik och bildspråk ständigt stod i förgrunden. Jämförelsevis kändes It Takes a Nation of Millions to Hold Us Back som en bokstavlig ångvält – manglande hiphop i ledning av en okontrollerad textförfattare med en trotsigt militant inställning. Den revolutionära energin var påtaglig i ”Bring the Noise” och ”Don't Believe the Hype”, nyskapande låtar med hookar som lät som order från en officer. Längre ner på låtlistan hittas de vassa ”Black Steel in the Hour of Chaos” och ”Rebel Without a Pause”. Men vartenda spår slår hårt med sitt provokativa budskap om rättvisa.