(1)

Den 30 juni 2020 antog rådet rekommendation (EU) 2020/912 om de tillfälliga restriktionerna för icke nödvändiga resor till EU och ett eventuellt avskaffande av dessa restriktioner (1).

(2)

Sedan dess har den epidemiologiska situationen förbättrats väsentligt tack vare den ökande internationella vaccinationstäckningen med vaccin som ger bättre skydd mot allvarlig sjukdom och död samt spridningen av varianterna omikron BA.4 och BA.5 som dominerat internationellt sedan juli 2022 och tenderar att ge mindre allvarlig sjukdom än de tidigare Deltavarianterna.

(3)

Med hänsyn till den nuvarande och förväntade epidemiologiska situationen framstår det som lämpligt att rekommendera att restriktionerna för resor till unionen avskaffas. Alla medlemsstater och länder på vilka Schengenregelverket är tillämpligt återkallade restriktionerna redan under sommaren.

(4)

Genom rekommendation (EU) 2020/912 infördes bland annat en förteckning i bilaga I över tredjeländer, särskilda administrativa regioner och andra enheter och territoriella myndigheter (tredjeländer och regioner) som uppfyllde de epidemiologiska kriterier som fastställdes i den rekommendationen och därmed kunde undantas från restriktionerna för icke nödvändiga resor till unionen. I takt med att restriktionerna lättar behövs inte längre den förteckningen och den bör därför upphöra att gälla.

(5)

Men SARS-coronavirus-2 är fortfarande i omlopp. Därför bör medlemsstaterna vara beredda att agera på ett samordnat och proportionellt sätt om den epidemiologiska situationen försämras väsentligt, även om det beror på att en ny virusvariant av särskild betydelse eller en variant av intresse uppstått.

(6)

I synnerhet om den epidemiologiska situationen i tredjeländer och regioner väsentligt förvärras bör medlemsstaterna vid behov begränsa icke nödvändigt resande, med undantag för personer som vaccinerats, tillfrisknat eller som kan uppvisa ett negativt nukleinsyraamplifieringstest (NAAT) som tagits högst 72 timmar före avresan. Detta bör inte hindra medlemsstaterna från att vidta ytterligare åtgärder vid ankomst, exempelvis genom att ställa krav på ytterligare testning, självisolering eller karantän.

(7)

Om en medlemsstat inför restriktioner avseende covid-19 i enlighet med rådets rekommendation 2022/107 (2) bör medlemsstaterna inom rådets strukturer i nära samarbete med kommissionen, Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) och hälsosäkerhetskommittén samordna sig för att avgöra om liknande restriktioner bör tillämpas på resande från tredjeländer till medlemsstaterna. Information om eventuella nya åtgärder bör offentliggöras så tidigt som möjligt och i regel minst 48 timmar innan de får verkan, med beaktande av att det krävs viss flexibilitet vid epidemiologiska nödlägen.

(8)

I detta sammanhang bör EU:s digitala covidintyg som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2021/953 (3) och (EU) 2021/954 (4) även fortsättningsvis fungera som referens för bevis på vaccinering, tillfrisknande och testning. Detsamma bör gälla intyg från tredjeland vilka omfattas av ett genomförandebeslut som antagits i enlighet med artikel 3.10 eller artikel 8.2 i förordning (EU) 2021/953.

(9)

Om en virusvariant av särskild betydelse eller en variant av intresse uppstår i tredjeländer eller regioner bör medlemsstaterna även fortsättningsvis ha möjlighet att på ett samordnat sätt vidta brådskande, tidsbegränsade och flexibla åtgärder för att fördröja och förbereda sig för spridningen av virusvarianten av särskild betydelse eller varianten av intresse.

(10)

Denna rekommendation bör även reglera nödvändiga undantag från restriktionerna för resor från tredjeland till medlemsstaterna. Sådana resande som har ett nödvändigt behov eller en nödvändig funktion bör beviljas inresa till medlemsstaterna och andra länder som omfattas av Schengenregelverket även i situationer då nödbromsen tillämpas. Därför bör förteckningen över resenärer med en nödvändig funktion eller ett nödvändigt behov anpassas, så att den begränsas till att endast gälla personer som måste kunna resa även i sådana situationer.

(11)

På samma sätt bör unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare som lagligen är bosatta i unionen alltid kunna återvända till den medlemsstat där de är medborgare eller där de är bosatta, vilket inte hindrar att åtgärder får vidtas vid ankomsten. Krav på uppvisande av intyg om vaccination, tillfrisknande eller testresultat bör inte ställas på barn under 12 år.

(12)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation. Eftersom denna rekommendation är en utveckling av Schengenregelverket bör Danmark, i enlighet med artikel 4 i det protokollet, inom sex månader efter det att rådet har fattat beslut om denna rekommendation, besluta huruvida landet ska genomföra den.

(13)

Denna rekommendation utgör en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG (5). Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation, som inte är tillämplig på Irland.

(14)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (6) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i rådets beslut 1999/437/EG (7).

(15)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (8) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (9).

(16)

När det gäller Liechtenstein utgör denna rekommendation, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket (10) som omfattas av det område som avses i artikel 1 A i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU (11).

(17)

För att Schengenområdet ska fungera korrekt bör samtliga medlemsstater besluta om eventuellt återinförande av restriktioner för icke nödvändiga resor till EU på ett samordnat sätt.